Till en vän, och annat i mitt huvud.
Det är inte så ofta jag skriver här, och egentligen undrar jag varför, för jag tycker ju om att skriva, dags för dagbok kanske? Eller inte, men ändå. Men nu ska jag försöka skriva någonting, vem vet, det kanske blir läsvärt.
Och nu till det första jag tänkt skriva, "Till en vän", nu är risken stor att det här blir väldigt klyschigt, och att det jag verkligen vill säga försvinner i meningslöst prat, men jag ska ändå försöka.
Du är min vän, och jag hoppas verkligen att du ser mig som en sån, och trots att vi knappt träffas nuförtiden så är du ändå väldigt viktig för mig. Det räcker med att jag hör några toner i en låt, eller ser en liten bild av något så tänker jag på dig. Och du har det jobbigt; antagligen svårare än vad jag någonsin kan tänka mig, men jag vill verkligen stå vid din sida; vad som än händer.
Och jag vet att du vet, men jag vill verkligen visa att jag står brevid dig, vad som än händer. Jag hoppas verkligen att du vet vem du är.
Eller ja, det att jag bryr mig är självklart inte någonting som bara gäller dig, men ändå.
Och när jag skrev det här kom jag att tänka på några rader ur en bok som jag läst några gånger, och jag skriver ned dom, för det är vad jag känner nu. Sen får vi se om någon känner igen dem.
"Tills mörkret har svunnit och vattnet är slut, in i Skuggen med blottade tänder, att utslunga vårt trots med vårt sista andetag, spotta i Bländarens öga intill den sista dagen."
Ganska fånigt egentligen, men jag gillar det.
Och nu över till en raport från mitt tråkiga liv.
Jag kan ju säga att det är inte kul att få reda på att man börjar skolan nästa dag, när man hela tiden trott att det var på onsdagen man börjat. Inte kul, ingenting jag rekomenderar.
Och ja, det är väl vad som uppfyller mina tankar, att mentalt försöka förbereda sig, och försöka komma på om man ska skola från idrotten eller inte.
Annars är väl det inte så mycket...Eller jo visst, jag såg Sherlock Holmes igår, verkligen sevärd! Nu saknas det bara en hatt...Och samtalen efteråt var verkligen...Kungliga. Så idag har jag faktiskt orkat läsa en av nämda böcker också, helt okey om man frågar mig, vilket man oftast inte gör.
Och det är väl ungefär vad jag har att skriva, om man nu kan anse att det jag skrivit hitils har varit värt mödan, men det är väl en smaksak antar jag.
Och ja, jag måste verkligen jobba på designen, eller inte jag, jag måste tvinga någon att göra det.
Och nu till det första jag tänkt skriva, "Till en vän", nu är risken stor att det här blir väldigt klyschigt, och att det jag verkligen vill säga försvinner i meningslöst prat, men jag ska ändå försöka.
Du är min vän, och jag hoppas verkligen att du ser mig som en sån, och trots att vi knappt träffas nuförtiden så är du ändå väldigt viktig för mig. Det räcker med att jag hör några toner i en låt, eller ser en liten bild av något så tänker jag på dig. Och du har det jobbigt; antagligen svårare än vad jag någonsin kan tänka mig, men jag vill verkligen stå vid din sida; vad som än händer.
Och jag vet att du vet, men jag vill verkligen visa att jag står brevid dig, vad som än händer. Jag hoppas verkligen att du vet vem du är.
Eller ja, det att jag bryr mig är självklart inte någonting som bara gäller dig, men ändå.
Och när jag skrev det här kom jag att tänka på några rader ur en bok som jag läst några gånger, och jag skriver ned dom, för det är vad jag känner nu. Sen får vi se om någon känner igen dem.
"Tills mörkret har svunnit och vattnet är slut, in i Skuggen med blottade tänder, att utslunga vårt trots med vårt sista andetag, spotta i Bländarens öga intill den sista dagen."
Ganska fånigt egentligen, men jag gillar det.
Och nu över till en raport från mitt tråkiga liv.
Jag kan ju säga att det är inte kul att få reda på att man börjar skolan nästa dag, när man hela tiden trott att det var på onsdagen man börjat. Inte kul, ingenting jag rekomenderar.
Och ja, det är väl vad som uppfyller mina tankar, att mentalt försöka förbereda sig, och försöka komma på om man ska skola från idrotten eller inte.
Annars är väl det inte så mycket...Eller jo visst, jag såg Sherlock Holmes igår, verkligen sevärd! Nu saknas det bara en hatt...Och samtalen efteråt var verkligen...Kungliga. Så idag har jag faktiskt orkat läsa en av nämda böcker också, helt okey om man frågar mig, vilket man oftast inte gör.
Och det är väl ungefär vad jag har att skriva, om man nu kan anse att det jag skrivit hitils har varit värt mödan, men det är väl en smaksak antar jag.
Och ja, jag måste verkligen jobba på designen, eller inte jag, jag måste tvinga någon att göra det.
Kommentarer
Trackback
