Stasis..., och en viss ilska.
Det här andra gången jag skriver det här inlägget, eftersom min dator/internet/högra väsen tycke det var intresant att radera det första, och det är ju lite osmidigt, om man frågar mig.
Men jag skrev egentligen ingenting viktigt, bara lite lagom mycket gnäll och ointresant skitsnack, så det struntar vi i den här gången.
Det viktiga var egentligen att jag bestmämt mig för att börja "publicera" texter här på bloggen, det vill säga skräpet jag skriver när jag har tråkigt, det är små fragment till olika saker jag skulle vilja skriva, i huvudsak fantasy. Det som kan göra det jobbigft att läsa är att verkligen inte hänger ihop, det är mest språkövningar för mig.
Men jag har som ambition att slänga upp någonting ikväll eller imorgon, vi får se hur det blir!
Ha det.
Men jag skrev egentligen ingenting viktigt, bara lite lagom mycket gnäll och ointresant skitsnack, så det struntar vi i den här gången.
Det viktiga var egentligen att jag bestmämt mig för att börja "publicera" texter här på bloggen, det vill säga skräpet jag skriver när jag har tråkigt, det är små fragment till olika saker jag skulle vilja skriva, i huvudsak fantasy. Det som kan göra det jobbigft att läsa är att verkligen inte hänger ihop, det är mest språkövningar för mig.
Men jag har som ambition att slänga upp någonting ikväll eller imorgon, vi får se hur det blir!
Ha det.
Någonting utav ingenting.
Ja, det är väl målet för vad jag ska skriva idag, att skapa någonting utifrån just ingenting, detta eftersom jag inte har gjort någonting värt att skriva om, men ändå så drivs jag av en ohejdad (nåja, nästan) lust att skrivs någonting.
Men nu frågar ni er antagligen: (Nej.)Någonting måste han väl gjort idag? Och det är faktiskt helt rätt!
Jag har startat upp en ny, fantastisk och spännande termin, och inte nog med det, jag har redan hunnit med att både klanta mig med schemat och bli missnöjd över resultat som egentligen var helt okey men som jag, perfektionist, elitist och streber ut i fingerspetsarna bara inte kan nöja mig med.
Men nu ska jag inte gräva ned mig i det, det har jag ju bara gjort resten av dagen.
Och vad gör jag nu då? Självklart degar jag framför datorn med 4chan och facebook, vilket liv.
Nåja, jag känner att jag borde skriva någonting som höjer kvaliten på den här texten, men all den inspiration jag hade när jag började har på något sätt försvunnit, och när jag slutar och sparar det här kommer den självklart komma tillbaka.
Men ändå, eftersom jag inte kommer få ner nånting bra, så slutar vi här.
En god natt önskar jag eder.
Men nu frågar ni er antagligen: (Nej.)Någonting måste han väl gjort idag? Och det är faktiskt helt rätt!
Jag har startat upp en ny, fantastisk och spännande termin, och inte nog med det, jag har redan hunnit med att både klanta mig med schemat och bli missnöjd över resultat som egentligen var helt okey men som jag, perfektionist, elitist och streber ut i fingerspetsarna bara inte kan nöja mig med.
Men nu ska jag inte gräva ned mig i det, det har jag ju bara gjort resten av dagen.
Och vad gör jag nu då? Självklart degar jag framför datorn med 4chan och facebook, vilket liv.
Nåja, jag känner att jag borde skriva någonting som höjer kvaliten på den här texten, men all den inspiration jag hade när jag började har på något sätt försvunnit, och när jag slutar och sparar det här kommer den självklart komma tillbaka.
Men ändå, eftersom jag inte kommer få ner nånting bra, så slutar vi här.
En god natt önskar jag eder.
Till en vän, och annat i mitt huvud.
Det är inte så ofta jag skriver här, och egentligen undrar jag varför, för jag tycker ju om att skriva, dags för dagbok kanske? Eller inte, men ändå. Men nu ska jag försöka skriva någonting, vem vet, det kanske blir läsvärt.
Och nu till det första jag tänkt skriva, "Till en vän", nu är risken stor att det här blir väldigt klyschigt, och att det jag verkligen vill säga försvinner i meningslöst prat, men jag ska ändå försöka.
Du är min vän, och jag hoppas verkligen att du ser mig som en sån, och trots att vi knappt träffas nuförtiden så är du ändå väldigt viktig för mig. Det räcker med att jag hör några toner i en låt, eller ser en liten bild av något så tänker jag på dig. Och du har det jobbigt; antagligen svårare än vad jag någonsin kan tänka mig, men jag vill verkligen stå vid din sida; vad som än händer.
Och jag vet att du vet, men jag vill verkligen visa att jag står brevid dig, vad som än händer. Jag hoppas verkligen att du vet vem du är.
Eller ja, det att jag bryr mig är självklart inte någonting som bara gäller dig, men ändå.
Och när jag skrev det här kom jag att tänka på några rader ur en bok som jag läst några gånger, och jag skriver ned dom, för det är vad jag känner nu. Sen får vi se om någon känner igen dem.
"Tills mörkret har svunnit och vattnet är slut, in i Skuggen med blottade tänder, att utslunga vårt trots med vårt sista andetag, spotta i Bländarens öga intill den sista dagen."
Ganska fånigt egentligen, men jag gillar det.
Och nu över till en raport från mitt tråkiga liv.
Jag kan ju säga att det är inte kul att få reda på att man börjar skolan nästa dag, när man hela tiden trott att det var på onsdagen man börjat. Inte kul, ingenting jag rekomenderar.
Och ja, det är väl vad som uppfyller mina tankar, att mentalt försöka förbereda sig, och försöka komma på om man ska skola från idrotten eller inte.
Annars är väl det inte så mycket...Eller jo visst, jag såg Sherlock Holmes igår, verkligen sevärd! Nu saknas det bara en hatt...Och samtalen efteråt var verkligen...Kungliga. Så idag har jag faktiskt orkat läsa en av nämda böcker också, helt okey om man frågar mig, vilket man oftast inte gör.
Och det är väl ungefär vad jag har att skriva, om man nu kan anse att det jag skrivit hitils har varit värt mödan, men det är väl en smaksak antar jag.
Och ja, jag måste verkligen jobba på designen, eller inte jag, jag måste tvinga någon att göra det.
Och nu till det första jag tänkt skriva, "Till en vän", nu är risken stor att det här blir väldigt klyschigt, och att det jag verkligen vill säga försvinner i meningslöst prat, men jag ska ändå försöka.
Du är min vän, och jag hoppas verkligen att du ser mig som en sån, och trots att vi knappt träffas nuförtiden så är du ändå väldigt viktig för mig. Det räcker med att jag hör några toner i en låt, eller ser en liten bild av något så tänker jag på dig. Och du har det jobbigt; antagligen svårare än vad jag någonsin kan tänka mig, men jag vill verkligen stå vid din sida; vad som än händer.
Och jag vet att du vet, men jag vill verkligen visa att jag står brevid dig, vad som än händer. Jag hoppas verkligen att du vet vem du är.
Eller ja, det att jag bryr mig är självklart inte någonting som bara gäller dig, men ändå.
Och när jag skrev det här kom jag att tänka på några rader ur en bok som jag läst några gånger, och jag skriver ned dom, för det är vad jag känner nu. Sen får vi se om någon känner igen dem.
"Tills mörkret har svunnit och vattnet är slut, in i Skuggen med blottade tänder, att utslunga vårt trots med vårt sista andetag, spotta i Bländarens öga intill den sista dagen."
Ganska fånigt egentligen, men jag gillar det.
Och nu över till en raport från mitt tråkiga liv.
Jag kan ju säga att det är inte kul att få reda på att man börjar skolan nästa dag, när man hela tiden trott att det var på onsdagen man börjat. Inte kul, ingenting jag rekomenderar.
Och ja, det är väl vad som uppfyller mina tankar, att mentalt försöka förbereda sig, och försöka komma på om man ska skola från idrotten eller inte.
Annars är väl det inte så mycket...Eller jo visst, jag såg Sherlock Holmes igår, verkligen sevärd! Nu saknas det bara en hatt...Och samtalen efteråt var verkligen...Kungliga. Så idag har jag faktiskt orkat läsa en av nämda böcker också, helt okey om man frågar mig, vilket man oftast inte gör.
Och det är väl ungefär vad jag har att skriva, om man nu kan anse att det jag skrivit hitils har varit värt mödan, men det är väl en smaksak antar jag.
Och ja, jag måste verkligen jobba på designen, eller inte jag, jag måste tvinga någon att göra det.